Funkofobi i alla rum

Låt oss snacka om funkofobi. Vi måste börja prata om detta bortglömda förtryck. Ett förtryck som smyger sig in i varje rum, på diverse sätt med olika uttryck.

Funkofobi är kort sagt diskriminering mot personer med funktionsnedsättning. Diskrimineringen kan se ut på så sätt att vi blir skickade till institutioner. Diskrimineringen kan se ut på så sätt att vi blir steriliserade för att inte kunna skaffa barn. Diskrimineringen kan se ut på så sätt att man inte får rösta, det var 1989 som personer med funktionsvariation kunde rösta för första gången.

Diskrimineringen kan se ut på så sätt att kvinnor med funktionsnedsättning lever med en fördubblad risk att utsättas för våldtäkt eller sexuella trakasserier. Diskrimineringen kan se ut på så sätt att man inte kan ta sig in i offentliga lokaler och vara en del av ett socialt umgänge, något som skapar ett utanförskap.

I denna föreläsning kommer jag att ge er ännu fler exempel på funkofobi, men jag kommer också att prata om hur vi kan skapa ett bättre samhälle. En uppriktig föreläsning, med humoristiska inslag där målet är att kunna inkludera alla med ett tydligt och lättsamt språk.

Föreläsningen riktar sig till alla människor över 16 år. Finns det frågor går det att kontakta mig eller min talarbyrå Athenas.

Kontakt

Gällande jobbförfrågningar eller övriga frågor går det att nå Lisa på [email protected] eller 076-84 51 466. Bokning av föreläsning sker via Lisas talarbyrå Athenas.

Viktiga ämnen

Kan representation vara fel?

Publicerat inkludering, representation
Jag har alltid snackat om hur viktigt det är med inkludering och representation, något jag fortfarande står fast vid. Något som dock kan vara tricky med representation är att det ganska snabbt kan gå över från "bra att hen är med!" till funkofobi, på ett klurigt sätt som många missar.
 
I år är första rullstolsburna personen med i Let's Dance (Sverige). "På papperet" en bra grej, en bra tanke och idé men jag vet inte om dom som producerar programmet har tänkt så mycket på upplägget i och med detta. Jag har sett delar av årets omgång, där ser jag att dom lagt fram en ramp. Bra. Jag ser att personen i rullstol, Aron Anderson, får dansa samma danser som dom andra. Bra. Men det finns flera saker jag känner mig skeptisk till. Framförallt juryns attityd och bedömning av Arons dans. Jag märker att dom bedömmer honom på samma sätt som dom andra, något en absolut skulle kunna tänka är en positiv grej, men det tycker inte jag. Rullstolsdans är en annan grej än gående personer-dans. Jag är ingen expert på rullstolsdans men vad jag vet så tävlar människor runt hela världen i det och det lär finnas regler, sånt som "ska sitta" för att det ska vara hög kvalité (precis som när juryn går in på detaljer i de gåendes danser, "din tå var inte bra där" - den typen av konstruktiv kritik). Det är inget fel i att inte vara som alla andra, det är inget fel att ge honom tydlig kritik där han ska lära sig att utvecklas (som alla andra!). Det är samma grej som om juryn bedömmer gåendes danser som om det är rullstolsdans, det hade blivit fel. Det finns verkligen NOLL tydlighet i hur juryn bedömer Aron, vad jag sett (rätta mig om jag har fel) har det blivit bedömning på främst Arons överkropp, hans blick och uttryck. Arons danspartner nämnde något om att det finns massa tid att öva för dom inte behöver tänka på fotarbetet, really? Har danspartnern koll på rullstolsdans? Har juryn bedömt rullstolsdans tidigare? Har dom fått lära sig HUR dom ska bedöma Aron?
 
Jag googlade 'rullstolsdans' och hittade bla denna hemsida med information om rullstolsdans. In och läs mer om du är nyfiken! Till exempel finns det olika klasser i rullstolsdans, klass ett och klass två. I pardans behöver endast en person i paret sitta i rullstol, det kallas för combi, men det går att båda sitter i rullstol också och då kallas det för duo.
 
I detta fall hade TV4 och Let's Dance-produktionen ett PERFEKT tillfälle och möjlighet att visa hur rullstolsdans faktiskt fungerar för en BRED publik på bästa sändningstid. Där har vi bra representation. Som jag nämnde tidigare har jag inte koll på det och i och med Arons medverkan blev jag nyfiken på att se vad som skiljde sig mellan rullstolsdans och "vanlig dans". Jag vill också påpeka att jag inte lägger något utav detta på specifikt Aron, jag förstår att han gör sin grej och sitt bästa och får anpassa sig efter situationen. Vad som tyvärr lätt händer när stora produktioner försöker vara inkluderande är att de "nöjer sig" med det lilla. När de bokat Aron och kunde meddela att "vi har en rullstolsburen tävlande i år, bra va!" så var det helt enkelt bra nog. Att utveckla vidare vad det sedan skulle innebära glömde dom.
 

Ps. Kommentarsfältet verkar fortfarande strula. Ska se om det går att lösa, kan bli så att jag byter plattform. Puss!

Lämna din kommentar

Ditt namn
Din URL/bloggadress
Din kommentar

Therese:

Jag såg första avsnittet och då sa juryn att de hade läst på om hur man bedömer i rullstolsdans. Jag vet inte vad jag ska tro.

Om Lisa

Lisa Börjegren Ceesay är en 29-årig tjej från Örnsköldsvik. Hon växte upp i hockeystaden som tjejen i permobil, som ofta stod på scenen sjungandes på skolavslutningar och talangtävlingar. Hon är programledare, radioprofil och feministisk aktivist. Drömmen är ett eget radioprogram och ett inkluderande samhälle.

Senaste inläggen

Kategori

Arkiv