Hej bloggen!
Det var ju typiskt att mitt förra inlägg skulle få någon slags bugg, enligt blogg.ses Kundtjänst, som gjorde att en inte kunde kommentera. Jag lyckades i alla fall få in två kommentarer, sedan verkade kommentarsfunktionen lägga ner helt. Jag tänker att jag kommer lägga upp ett nytt inlägg i framtiden där ni får möjlighet att ställa frågor som jag sedan svarar på i ett separat inlägg, självklart kan ni testa att skriva en kommentar om ni skulle komma på en fråga när som helst också. Nu håller vi tummarna att bloggen slipper fler buggar!
Min fråga är vad är det 'värsta' som du upplever att någon gjort mot eller sagt åt dig pga icke normfunktion? Kan du ge fler exempel på hur förtrycket kan ta sig uttryck?
Jag skulle säga att det första jag tänker på går tillbaka till mina tonår, vilket jag tror är kopplat till den tiden i mitt liv och allt en tonåring går igenom. Jag var ju tonåring, så det räckte med ganska lite för att jag skulle ta åt mig och bli sårad. Jag minns en gång när jag var på fest, jag var kanske 16 år, och hur jag trodde jag hade hört en kommentar. Jag blev så jävla ledsen, satt inne på en toalett och grät med en kompis som försökte säga tröstande saker men jag lyssnade typ inte. Sedan kom det fram att det visst inte alls hade sagts något om specifikt mig, det var om något helt annat.
Jag tror det "värsta" (det har inte varit på nivån att någon aktivt velat skada eller såra mig, utan snarare att det varit omedvetna beteenden som påverkat och sårat mig inombords) jag upplevt har varit när jag blivit förminskad. Att inte bli tagen på allvar. Att behöva höja rösten extra mycket för att bli lyssnad på, och då spelar det ju såklart in att jag också är en kvinna. Att bli sedd som rullstolsperson och inte en PERSON i första hand, det är väldigt frustrerande.
Jag har en fråga gällande vilka de vanligaste fördomarna är, på vilket/vilka sätt du bemöter dessa och hur man som enskild kan bemöta funkofobiska förutfattade meningar.
Jag tror att de vanligaste fördomarna handlar om att en person inte är mer än hens funktionsnedsättning. Att hen ÄR sjukdomen/sin skada/olycka. Att ALLT vi personer med funktionsvariation gör är att vara fast i den bubblan, jag tänker att det är därför det så ofta blir starka reaktioner när "vi" (alltså, vi är ju inte en grupp som sitter ihop men nu gör jag så för att förenkla för mig själv) är aktiva/har ett jobb/gör saker.
När jag var yngre kunde jag absolut ta åt mig/bli sårad om någon var fördomsfull, medan idag ser jag det som att det får stå för den personen och jag kommer inte ägna min tid till att bevisa något om hen är funkofobisk. Framförallt eftersom det i de flesta fall hänger ihop med en persons människosyn i övrigt också (detta är något jag upplevt och tror, inte något jag har statistik på). Något som grundar sig i värderingar. Ibland frågar jag personen om hur hen tänker, om jag känner att jag orkar snacka med hen. Att bara ställa en enkel fråga som "hur tänker du då?" eller "hur menar du?". Det tycker jag även personer som inte är funktionsnedsatta kan göra, ifrågasätta någon som är funkofobisk för att se om hen ens förstått det problematiska i vad hen gör eller säger.
Fotograf: Carola Harnesk.
